Sedan sist har det varit jakt. Jag, Mia, Calle och Cinna startade upp på morgonen. Calle fick låna en spaniel av en av spanielförarna och slapp vara apportör. Fasaner i spöregn är inget bra. Tassa och jag stod i en stor vattenpöl i ett par timmar och kollade på en del fasaner som flög förbi och som skyttarna bommade. Genomblöta och frusna blev vi i alla fall. Efter fasandreven anlände Marie med Breeze och Quila samt Lollo. Efter en god lunch blev det andjakt. Änderna flög bra och det blev en hel del jobb för hundarna.

Idag har alla hundarna varit hos veterinären för diverse krämpor och kontroller. Tassa har tagit blodprov för att kolla att medicineringen med levaxin stämmer. Svar kommer på måndag. Sedan jag var hos veterinären och sköldkörtelknaset upptäcktes för snart ett år sedan har Tassa gått ner ca 7 kg. Nästan en fjärdedel av Tassa har försvunnit!

Lisa har verkat ha bekymmer med öronen en tid, hon har knorrat och nästan vridit huvudet ur led när man har kliat henne bakom öronen. Det var lite svamp i ena örat som vi kommer att fixa med öronrens. Problemet var egentligen en luftrörsinfektion ganska långt ner som kommer att bekämpas med penicillin. Lisa har även varit ömfotad en längre tid vilket har märkts när vi har gått lite längre promenader. Ritva (vår fantastiska veterinär) kände igenom alla leder och allt var bra förutom yttersta tån på höger framtass. Troligen har ett sesamben gått av nån gång i tiden och det har blivit pålagringar. Det märktes tydligt att tån var öm på det stället och pålagringen kunde kännas med bara händerna. Trampdynorna är mjuka med ganska tunn hud och det har kanske också bidragit till ömfotheten när man går på asfalt, förmodligen ett resultat av att man undvikit det eller låtit Lisa gå utanför asfalten på promenaderna. Jag ser ingen anledning att försöka “träna” upp trampdynorna, det är liksom ingen idé när hon är 12½ år gammal. Vi undviker helt enkelt såna underlag i fortsättningen också. Ett recept på penicillin för halsen och rimadyl för tån fick Lisa med sig hem. Rimadylen ska jag ge med minsta möjliga dosering förutsatt att den ger effekt, det får jag styra upp själv.

Musse skar ju upp sig på benet för ca 1½ månad sedan strax under “handleden”. På utsidan av leden har han sedan dess haft en stor knöl även sedan skärsåret hade läkt. Knölen har börjat gå ner, men eftersom jag ändå var hos veterinären fick hon titta på det. Det visade sig vara senkapseln eller senskidan som är inflammerad, förmodligen slog han i vid samma tillfälle så att den blev skadad. Och jycken har inte ens haltat! Rimadyl som är smärtstillande och inflammationshämmande i 20 dagar för Musses del.

Skönt att ha kollat upp hundarna och att deras krämpor är hyfsat lätta att reparera. Nu ska jag bara reparera mig själv från förkylningen jag ådrog mig i vattenpölen på fasanjakten. Får skämma bort mig själv och vila nu i några dagar när jag är ledig