Här kommer en uppdatering. Jag har glott efter ny bil i ett par månader för att hitta nåt bra objekt i lugn och ro. Det var lättare sagt än gjort. Det finns en massa bilar där ute med namn som man inte ens har hört talas om. Sen kommer frågeställningar som till exempel; ska man prioritera lite mil eller ny årsmodell, låg bensinförbrukning eller funktionell för hundägare som ofta åker på skogsvägar, diesel eller bensin, köper jag bilen för att skjutsa folk eller kan jag fälla ner baksätet..mm, mm. Valet föll till slut på en Kia Sportage årsmodell 2006. Exemplaret jag köpte är faktiskt både av nyare årsmodell och har inte gått speciellt långt. Baksätet är nerfällt för att få plats med splirrans nya hundburar i aluminium, en mindre kupé för Musse och en lite större som Lisa och Tassa får trängas i. Fårrden blev minst sagt purken när jag hade skrivit på kontraktet på nya bilen. Två dagar senare valde den att slita av sin kamrem. Nu står den en bit härifrån och väntar på att bli en liten, liten ihoppressad plåtkub. Rätt åt den. Synd bara att den var fulltankad och hade nästan nytt avgasstystem. Här kommer ett par bilder på den nya snälla bilen (än så länge i alla fall):

Fortfarande i sitt förra hem, bilfirman.

Äntligen hemma, i mörkret men med sina fina nya burar.

Å så en rapport från hönsen. Satte ut en annons om två svarta Brahmatuppar till salu. Några timmar senare var de sålda och även en tupp av gul svartcolumbia. Låter väl inte så fantastiskt för den oinvigde kanske, men på hösten skänkes tuppar till höger och vänster därför att det finns ett överflöd av tuppar. Känns trots allt bättre att de får leva vidare i en annan hönsflock än att jag och syster Päll får ha ytterligare en tuppslakt den här hösten/vintern, även om vi är raggarns bra på det Raggarns ja, håller ju på med raggarstrumpor med. Det kan ni läsa om längre ner om ni orkar läsa så långt. Åter till hönepönorna. Äggproduktionen har börjat. Som kulsprutor var väl att ta i. De senaste två veckorna har det blivit ett ägg varannan dag, förutom en dag då det blev två. Med tanke på att det inte har lagts ett enda ägg sedan september och jag har lagt ut tusenlappar på fjäderfäna sedan dess undrar man ju om trivselfaktorn är värd detta? Jag har dock hopp om hönsen i framtiden, nu har jag sju hönor och två tuppar. Fem gul svartcolumbia och fyra svarta. Det borde bli fler ägg ganska snart, när alla hönepönerna kommer igång. Då kommer jag att dela upp dem i två grupper, en med gula och en med svarta. Efter ca tre veckor kan man anta att tuppen med rätt färg är far till alla barnen och jag kommer att lägga ägg i min sprillans nya äggkläckningsmaskin som jag fick i julklapp! För tillfället när man går ut i hönshuset med godsaker som ris eller spaghetti eller nåt blir tupparna så till sig så dom ska sätta på nån höna i min åsyn. Det kanske förekommer hela tiden, inte bara när jag vistas där iof, men av någon underlig anledning är det alltid den gula tuppen som sätter på en svart höna eller den svarta tuppen som sätter på en gul höna. Jag är glad att jag inte har närt något rasist-fjäderfä ‘vid min barm’, men skulle dom inte kunna ha nåt hum om färgrenhet? Så var det raggarstrumporna då. Jag övningskörde ju en halsduk som min lilla mamma skulle ha när hon såg till hundarna åt mig. Nu har jag gått över till raggsockor som jag stickar på löpande band. Bara att lägga in en beställning om det är nån som behöver, börjar bli riktigt bra på det och tappar inte så många maskar. Om någon fortfarande läser så kan jag meddela att jag har meckat ihop min nya diskmaskin alldeles själv, jag fick en ny fin diskus i föllsis.. Är ganska stolt faktiskt. Vattenslangen in till maskinen samt avloppet behövde skarvas för att räcka till. Efter att försäljarna i skarvslangsaffärerna tittade konstigt på mig och min mamma och försökte övertyga oss om vikten av dyra originalslangar fick jag till slut faktiskt köpa skarvgrejer, slangklämmor och skarvstumpar. Diskusen funkar utmärkt och ännu inga vattenpölar på golvet. Så det så.