Här kommer en uppdatering. Jag har glott efter ny bil i ett par månader för att hitta nåt bra objekt i lugn och ro. Det var lättare sagt än gjort. Det finns en massa bilar där ute med namn som man inte ens har hört talas om. Sen kommer frågeställningar som till exempel; ska man prioritera lite mil eller ny årsmodell, låg bensinförbrukning eller funktionell för hundägare som ofta åker på skogsvägar, diesel eller bensin, köper jag bilen för att skjutsa folk eller kan jag fälla ner baksätet..mm, mm. Valet föll till slut på en Kia Sportage årsmodell 2006. Exemplaret jag köpte är faktiskt både av nyare årsmodell och har inte gått speciellt långt. Baksätet är nerfällt för att få plats med splirrans nya hundburar i aluminium, en mindre kupé för Musse och en lite större som Lisa och Tassa får trängas i. Fårrden blev minst sagt purken när jag hade skrivit på kontraktet på nya bilen. Två dagar senare valde den att slita av sin kamrem. Nu står den en bit härifrån och väntar på att bli en liten, liten ihoppressad plåtkub. Rätt åt den. Synd bara att den var fulltankad och hade nästan nytt avgasstystem. Här kommer ett par bilder på den nya snälla bilen (än så länge i alla fall):

Fortfarande i sitt förra hem, bilfirman.

Äntligen hemma, i mörkret men med sina fina nya burar.

Å så en rapport från hönsen. Satte ut en annons om två svarta Brahmatuppar till salu. Några timmar senare var de sålda och även en tupp av gul svartcolumbia. Låter väl inte så fantastiskt för den oinvigde kanske, men på hösten skänkes tuppar till höger och vänster därför att det finns ett överflöd av tuppar. Känns trots allt bättre att de får leva vidare i en annan hönsflock än att jag och syster Päll får ha ytterligare en tuppslakt den här hösten/vintern, även om vi är raggarns bra på det Raggarns ja, håller ju på med raggarstrumpor med. Det kan ni läsa om längre ner om ni orkar läsa så långt. Åter till hönepönorna. Äggproduktionen har börjat. Som kulsprutor var väl att ta i. De senaste två veckorna har det blivit ett ägg varannan dag, förutom en dag då det blev två. Med tanke på att det inte har lagts ett enda ägg sedan september och jag har lagt ut tusenlappar på fjäderfäna sedan dess undrar man ju om trivselfaktorn är värd detta? Jag har dock hopp om hönsen i framtiden, nu har jag sju hönor och två tuppar. Fem gul svartcolumbia och fyra svarta. Det borde bli fler ägg ganska snart, när alla hönepönerna kommer igång. Då kommer jag att dela upp dem i två grupper, en med gula och en med svarta. Efter ca tre veckor kan man anta att tuppen med rätt färg är far till alla barnen och jag kommer att lägga ägg i min sprillans nya äggkläckningsmaskin som jag fick i julklapp! För tillfället när man går ut i hönshuset med godsaker som ris eller spaghetti eller nåt blir tupparna så till sig så dom ska sätta på nån höna i min åsyn. Det kanske förekommer hela tiden, inte bara när jag vistas där iof, men av någon underlig anledning är det alltid den gula tuppen som sätter på en svart höna eller den svarta tuppen som sätter på en gul höna. Jag är glad att jag inte har närt något rasist-fjäderfä ‘vid min barm’, men skulle dom inte kunna ha nåt hum om färgrenhet? Så var det raggarstrumporna då. Jag övningskörde ju en halsduk som min lilla mamma skulle ha när hon såg till hundarna åt mig. Nu har jag gått över till raggsockor som jag stickar på löpande band. Bara att lägga in en beställning om det är nån som behöver, börjar bli riktigt bra på det och tappar inte så många maskar. Om någon fortfarande läser så kan jag meddela att jag har meckat ihop min nya diskmaskin alldeles själv, jag fick en ny fin diskus i föllsis.. Är ganska stolt faktiskt. Vattenslangen in till maskinen samt avloppet behövde skarvas för att räcka till. Efter att försäljarna i skarvslangsaffärerna tittade konstigt på mig och min mamma och försökte övertyga oss om vikten av dyra originalslangar fick jag till slut faktiskt köpa skarvgrejer, slangklämmor och skarvstumpar. Diskusen funkar utmärkt och ännu inga vattenpölar på golvet. Så det så.

Tack för alla jul- nyårs- och grattishälsningar! Här rullar det på ungefär som vanligt. Vi har firat jul hos syster Toj. Det gick lugnt och fint till med god mat och trevligt sällskap. Ännu trevligare hade det ju varit om stackars Toj inte hade fått förkylningen från helvetet och låg däckad hela julafton, stackaren. Mupparna förvarades i nybygget och Lisa snodde alla julklappstuggisarna, samlade dem i en biabädd och vaktade dem med näbbar och klor. Ja ja, hoppas att hon hade roligt…

På nyårsafton hade Tojans make Rolle fått överta förkylningen från helvetet, så Pell och Myra, Mamm och papp och jag fick fira nyåret här hemma utan dem. Det blev ett nytt år ändå. Vi avnjöt en riktigt god hjortsadel till varmrätt och en mer eller mindre misslyckad äppelpannacotta till efterrätt med diverse passande drycker. Vid tolvslaget gick vi ut i trädgården med rosa bubbel och kunde se fyrverkerier från alla håll. Skönt att inte behöva betala för det själv samt att bidra till att miljöfarliga ämnen som sprids i naturen ;-)

Självaste födelsedagen var väldigt lugn, tvättade lite och diskade efter kalaset. Nåt besök fick jag med. Idag har jag och mupparna varit på tackjakt. Lite kallt, inte många fasaner, men god grillad korv och trevliga kamrater att umgås med! Nu värmer vi oss framför brasan och har det bra, strax blir det vildsvinsfilé med klyftpotatis till middag. För min del alltså, mupparna fick torrfoder. Nåja, det kanske blir lite rester  

Det har inte hänt nåt speciellt, men Cinna påpekade att det var dags för en uppdatering.

Musse och jag har tränat ihop med delar av retrievertanterna, bra träning och urmysig adventfika med glögg efteråt. Musse är väl inte mest känd för att vara fast, men efter en jobbnatt, sova och direkt till träning var det väl lite mycket spring i benen på Musse. Jag hade glömt kopplena hemma eftersom jag var nyvaken så Musse passade på att hälsa på grannhundar samt jaga bort en hare från ängen vi höll till på. Morr. Som tur är biter han inte ihjäl någon eller något, han springer bara och kollar läget och kommer tillbaka direkt. Man får vara glad för det lilla.

Efter veterinärbesöket visadeTassas blodprov att dosen med levaxin bör sänkas. Eftersom hon är kastarerad nu så frågade jag veteriären hur det kunde komma sig, kastrering gör ju att ämnesomsättningen går ner, alltså borde dosen höjas. Svaret blev att det kan bli vilket som. Kanske har Tassa haft en hormonrubbning med utgångspunkt livmodern som kan ha påverkat. Efter lite bollande fram och tillbaka kom vetrinären på att Tassa har minskat med ungefär en fjärdedel i kroppsvolym….såklart, då behöver man ju bara 3/4 av medicinen.

 Lisa verkar bättre i örat och halsen, pigg som en mört är hon.

Musses knöl på handleden, inflammerad sena eller vad det nu var, är också bättre. När han rejsat i skogen svullnar den dock upp. Det är inte lätt att hålla en sådan livlig hund sansad under promenaderna, men han måste ju få röra på sig. Ett par dagar kvar med medicinen, sen får vi se.  

Sedan sist har det varit jakt. Jag, Mia, Calle och Cinna startade upp på morgonen. Calle fick låna en spaniel av en av spanielförarna och slapp vara apportör. Fasaner i spöregn är inget bra. Tassa och jag stod i en stor vattenpöl i ett par timmar och kollade på en del fasaner som flög förbi och som skyttarna bommade. Genomblöta och frusna blev vi i alla fall. Efter fasandreven anlände Marie med Breeze och Quila samt Lollo. Efter en god lunch blev det andjakt. Änderna flög bra och det blev en hel del jobb för hundarna.

Idag har alla hundarna varit hos veterinären för diverse krämpor och kontroller. Tassa har tagit blodprov för att kolla att medicineringen med levaxin stämmer. Svar kommer på måndag. Sedan jag var hos veterinären och sköldkörtelknaset upptäcktes för snart ett år sedan har Tassa gått ner ca 7 kg. Nästan en fjärdedel av Tassa har försvunnit!

Lisa har verkat ha bekymmer med öronen en tid, hon har knorrat och nästan vridit huvudet ur led när man har kliat henne bakom öronen. Det var lite svamp i ena örat som vi kommer att fixa med öronrens. Problemet var egentligen en luftrörsinfektion ganska långt ner som kommer att bekämpas med penicillin. Lisa har även varit ömfotad en längre tid vilket har märkts när vi har gått lite längre promenader. Ritva (vår fantastiska veterinär) kände igenom alla leder och allt var bra förutom yttersta tån på höger framtass. Troligen har ett sesamben gått av nån gång i tiden och det har blivit pålagringar. Det märktes tydligt att tån var öm på det stället och pålagringen kunde kännas med bara händerna. Trampdynorna är mjuka med ganska tunn hud och det har kanske också bidragit till ömfotheten när man går på asfalt, förmodligen ett resultat av att man undvikit det eller låtit Lisa gå utanför asfalten på promenaderna. Jag ser ingen anledning att försöka “träna” upp trampdynorna, det är liksom ingen idé när hon är 12½ år gammal. Vi undviker helt enkelt såna underlag i fortsättningen också. Ett recept på penicillin för halsen och rimadyl för tån fick Lisa med sig hem. Rimadylen ska jag ge med minsta möjliga dosering förutsatt att den ger effekt, det får jag styra upp själv.

Musse skar ju upp sig på benet för ca 1½ månad sedan strax under “handleden”. På utsidan av leden har han sedan dess haft en stor knöl även sedan skärsåret hade läkt. Knölen har börjat gå ner, men eftersom jag ändå var hos veterinären fick hon titta på det. Det visade sig vara senkapseln eller senskidan som är inflammerad, förmodligen slog han i vid samma tillfälle så att den blev skadad. Och jycken har inte ens haltat! Rimadyl som är smärtstillande och inflammationshämmande i 20 dagar för Musses del.

Skönt att ha kollat upp hundarna och att deras krämpor är hyfsat lätta att reparera. Nu ska jag bara reparera mig själv från förkylningen jag ådrog mig i vattenpölen på fasanjakten. Får skämma bort mig själv och vila nu i några dagar när jag är ledig

Här kommer en bild på gulliga Pint från jaktmästerskapet. Raneryds har fotat.

Igår förmiddag var vi med och gick drev. Vi letade efter älgar och rådjur, upp och ner för bergsknallar, i djup snö och genom kärr som inte var frusna. I sista drevet blev det utdelning, en bock som Nicklas lyckades fälla. Lisa och Tassa högg i den så pälsen yrde. Musse har aldrig sett ett dött rådjur förut och tyckte att det var lite läskigt i början, men väldigt spännande så nyfikenheten tog överhand.

På eftermiddagen träffades ”tanterna” på Limmerhult för lite retrieverträning. Musse var lite sliten efter förmiddagens äventyr, till viss del mentalt tror jag, men framför allt för att såret på benet gått upp av skarsnön.  Vi var med lite i början, men efter ett tag blev han så ynklig så att han knappt kunde gå, så då blev det passivitet för hans del medan jag kastade markeringar åt dom andra. Efter en god fika åkte vi hemåt och det blev en tidig kväll, ingen av oss gjorde speciellt många knop. Idag har vi vilat och fixat lite inför jobbveckan som börjar inom kort. Efter det - långledig!

Här har det varit fullt upp under hösten. Jag har gått upp i arbetstid, bra för ekonomin och ett riktigt bra schema. Jag har ganska mycket semesterdagar kvar och det är sällan problem att ta ut en dag då och då, så planerade aktiviteter under hösten har inte blivit drabbade.

Jag har varit på kurs med jobbet på SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) i Uppsala och lärt mig mer om parasiter, främst trikiner. Det var en bra och intressant kurs och mycket trevliga människor. Jag vill jobba där.

Vi har varit på en massa jakter och apporterat under hösten. Musse var sjukskriven ett tag eftersom han under en svamptur skar upp benet. Det hade nog behövt sys egentligen, men jag lyckades lappa ihop det hjälpligt och även om det tog lite längre tid så har det läkt utan komplikationer. För några veckor sedan var jag med som markör och efterapportör på ett A-prov. Det var en mycket trevlig dag trots snålblåst och hällregn…Förra helgen hade labbeklubben sitt jaktmästerskap där jag hade hand om en del förberedelser, luncherna, gick i fasandrev, var efterapportör och kommissarie. Det funkade fint tack vare helt fantastiska medarbetare som man kan lita på i alla väder. Helene Pettersson med Mincer’s Pint O´Plain var med på mästerskapet. De skötte sig utmärkt på lördagens mocktrial och gick till final till A-provet på söndagen. Slutresultatet blev ett andrapris på A-prov, grattis Helene och fina fina Pinnen!! 

Jag och några andra tanter, Cinna, Mia, Anneli, AnnMari samt lilla Anna, som inte är en tant än, har organiserat oss i en träningsgrupp. Vi har bokat ett knippe datum under hösten då vi träffas och tränar hundarna och fikar förstås. Jättetrevligt gäng med olika sorter och typer av hundar med förare som har lite olika bakgrund i hundsammanhang. 

Lillasyster Päll var här för ett par helger sedan för umgänge, matlagning och vindrickande. Päll har blivit en inbiten stickningsfantast och lurade in mig i träsket också. Vi stickade och drack vin till fem på morgonen. Jag är ju van att vara uppe till den tiden men jag fattar inte hur Päll orkade. Jag började i alla fall på en halsduk till vår lilla mamma som hon ska ha när hon ser till mina hundar kvällar då jag jobbar. Den är färdigstickad nu men den ska rufsas till (den är gjord av mohairgarn) och få tofsar innan den är klar.  

Måttligt nöjd Musse provar mammas nya halsduk

Päll, som är en mästerfotograf jämfört med mig passade på att plåta några av mina djur när hon var här:

Lisa

Tassa

Musse

och råttjägaren Misse, här under vila.

Pellejönsen blev lite svettig när ARN hörde av sig, så han erbjöd mig en summa pengar i ersättning. Pengarna var ju inte helt fel, men att han faktiskt erkände att han har gjort ett dåligt jobb är nästan det bästa. Jag godtog erbjudandet så nu är saken ur världen. Pappa har sett över taket och förbättrat en del och så håller vi tummarna för att det inte kommer en ny Gudrun eller Per på ett tag.

Nu ska jag fortsätta med långkok av dillkött. Imorgon ska retrievertanterna träffas och träna och fika, det ska bli kul. Återkommer med rapport om det om 1½ månad eller så 

Idag har jag, Musse, Mia och Tikka varit på ett mycket trevligt B-prov och startat i NKL. Musse fick ett andrapris och Tikka ett tredjepris. Stort grattis till Cinna med Ellen till etta med HP och till Sara med Ester till en etta. Dömde gjorde Björn Nordén. Gamlingarna Lisa och Tina fick följa med, men fick mest sitta i bilen. Tassa har varit med Classe och Esset på andjakt och roat sig.

Jag har alltid samlat på djur, allt från grodyngel och fågelungar till katter och hundar. På senare år har jag bara samlat på katter, hundar och höns. Jag har i alla fall inte aktivt samlat andra djur. Ändå hamnar dom hos mig. För några år sedan damp det ner en skadad pilgrimsfalk i trädgården, hur stora är oddsen för det? För ett par år sedan kom en skata och satte sig på mitt huvud när jag klev ut på trappen en morgon (hade visserligen inte kammat mig, men skatbo…?   hmmm ) För ett par veckor sedan fick jag åka och hämta en klen and hos min faster. Den var lite väl klen så jag fick hjälpa den att kila vidare dagen efter till fasters stora sorg. Jag tröstade henne med att anden skulle få följa med ut och träna hundarna senare och att den för tillfället låg och vilade i frysen, en upplysning som hon inte uppskattade till sitt fulla värde. I lördags blev jag ju med häst en stund, men den blev jag ju av med som tur var. Idag när jag kom hem såg jag ett rådjurskid gå in i min ladugård. Jag följde efter och tittade på den och där stod den bland hönsen. Lite senare när jag tittade till den hade den rullat ihop sig och låg och vilade i höet. Den hade tydligen tänkt att flytta in. Eftersom den var ensam och väldigt mager fick jag kalla på förstärkning och Bambi togs av daga. Den hade med största sannolikhet inte klarat vintern och det var bättre att göra lidandet kort.

Idag har vi varit ute och apporterat änder. Tassa var utlånad och fann sig väl med en ny förare. Det spelar väl inte så stor roll bara man får jobba enligt Tassa. Lite skillnad på henne mot förra hösten då hon knappt lämnade mina fötter…

Jag körde Lisa och Musse. Lisa vill mer än hon egentligen orkar. Hon får drälla omkring och hämta änder bäst hon vill utan krav, men hon jobbar på och är minst lika effektiv som de andra. Misstänker att det var hon som hade kräkits när vi kom hem och nu ligger hon nerbäddad och knorrar och skakar. Om hon överlever natten kommer hon nog att vara ganska stel imorgon.

Musse har gjort några riktigt distinkta knallningar idag. Den snyggaste var när han stack när skytten höjde bössan, var halvvägs när skottet gick av och den vingade anden landade fem meter från Musses nos precis i den riktningen han var på väg i. Snacka om belöning. Vi ska ta tag i det imorgon….

På väg hem hittade vi en häst som gick och drällde på vägen. Trots en viss hästskräck fångade jag faktiskt in den och ledde den av vägen med hjälp av ett hundkoppel. Som tur var så var den jättesnäll. Den varken bets eller sparkades utan följde med i kopplet till en avtagsväg. Classe fick åka runt bland husen för att hitta hästens matte och husse medan Nicklas hjälpte mig att vakta pållen. Classe hittade ganska snart hästägarna och vi kunde fortsätta hemåt. 

Nu ska vi sova gott allihopa, och imorgon: antiknallträning!

Veckan har rullat på med pyssel, jakt och jobb. Jag har fått hem ett lass med ved som jag ska såga upp med motorsåg, det ska bli spännande. Jag har alltid varit rädd för motorsågar så det blir en utmaning. Kycklingarna växer så det knakar. Båda avdelningarna i hönshuset är nu i ordning och alla hönsen går tillsammans. Kycklingarna har börjat gå ut på gårdsplanen och som trotsiga ungdomar är mest vill de inte gå in på kvällen så det får jag styra upp lite.

Ungdomarna

En av de minsta

Storhönsen spatserar i trädgården

Jakterna är i full gång, i fredags var det dags igen. En trevlig halvdag med bra väder. Mats och Nova var med och hjälpte till och Nova jobbade på som om hon aldrig hade gjort annat. Mats som är en äkta nollåtta tyckte däremot att det var för mycket grenar och lera ute i skogen så vi får väl se om han hänger med nån mer gång ;-)

Lisa och Tassa väntar på att det ska blåsas igång

Världens bästa Lisa

Musse och jag väntar på att få börja jobba

Affe och Valle har varit och startat i öppenklass på B-prov. En trea blev resultatet, bra tycker jag med tanke på att det är andra starten någonsin för er båda. Nu är det bara att fila på dirigeringarna och försöka igen!